Ibland vill man bara lägga sig under täcket...

och lämna omvärlden för en stund. Känner detta nu när projektet är klart. Hade en toppenidé på en tröja, gjorde den.... och HUUUUAAAA vad fel det blev. Passade inte, stor som ett hus blev den (trots stickfasthetsmätning och provlappar som absolut inte alls visade sig stämma) och nu har jag bara lagt den i en hög och det är ungefär som att den hånskrattar åt mig. Sur känner jag mig och besviken på mig själv. Tappar helt lusten på att designa eget.... trots att jag har en del som hänger i huvudet och behöver komma ut. Kanske känner andra så här ibland, kanske inte men jag vill bara slänga den i soporna.....!

Jag övertalade mig själv att fortsätta sticka och lägga de där "idéerna" på hyllan ett tag. Jag behöver nog följa ett konkret mönster ett tag för att återfå självkänslan. Så jag har börjat på en sjal i Manos Lace, som jag köpte när jag var på Ullcentrum på Öland. Mjukt och fint är det.

Men tråkigt nog skakar jag så förbannat på händerna. Speciellt när jag ska sticka. Har gjort det de senaste månaderna (kom inte riktigt ihåg när det började, en dag bara var det där). Märker det extra tydligt när jag ska sticka spetstickning och man gör så många olika rörelser på händerna hela tiden. Vänsterhanden vill inte riktigt samarbeta lika fort, och det börjar bli svårt att pricka in vänsterstickan i maskorna för höger skakar så..... visst minimala skakning men ändå så stööööörande! Känns som att händerna sitter på en liten förlängning på armen och inte hjälper till att styra så bra. Men får vara glad att det bara är händerna.  Hoppas det bara är lite stress som ligger så att det försvinner snart. Har varit lite körigt ett tag med staketbygge och försäljning av husvagnen (Ja, ni läste rätt). Berit har fått en ny familj nu då vi blev lite trångbodda så nu söker vi med ljus och lykta efter en ny. Jag tror att jag behöver semester.
Men jag vill sticka!!!